Asperger och specialintressen

För cirka en månad sedan skrev jag ett inlägg där jag berättade om min diagnos Aspergers syndrom som du läsa: här! Om du vill. Där skrev jag även att jag tänkte skriva lite mer om områden inom diagnosen och jag tänkte börja med det som jag tycker är det bästa med Aspergern vilket är specialintressen.
 
Ett specialintresse är ett av kriterierna inom diagnosen, det är dock viktigt att poängtera att alla med asperger inte har specialintressen! Men vissa av oss har och jag är en av dem. För att inte missförstås så talar jag bara för mig själv nu för jag har ingen aning om hur det är för andra med specialintressen. Såhär är det i alla fall för mig. En har oftast 2 intressen samtidigt och lär sig oftast väldigt fort och mycket på samma gång. En lägger även ner otroligt mycket tid och energi på sitt intresse men det är en positiv grej, i alla fall för mig! Intressena kan även variera, det vill säga att du inte behöver ha samma intressen hela livet. Vissa byter oftare än andra. Du är oftast även på en helt annan nivå än vad andra inom intresset är. Ibland lägger jag ner mer tid på mina intressen än på viktiga vardagssysslor för att det är mycket enklare så. Jag flyr in i min egen värld väldigt lätt.
 
Mina specialintressen är Ulrik Munther (vilket det har varit i fyra år nu) samt Mumin (där jag specifikt tycker om figurerna Tofslan och Vifslan). Jag sitter ofta i flera timmar och tittar på/läser intervjuer som jag har sett tusen gånger och glömmer bort allting annat, om Ulrik säger någonting i en intervjuv någon gång kommer jag oftast ihåg det direkt och memorerar det väldigt fort. Jag vet även vart specifika hattar är köpta och ungefär när de är köpta, jag vet vilka gubbkepsar jag såg för första gången live och sånt där som andra bara skakar på huvudet åt. När det gäller mumin så samlar jag på allt som jag hittar och jag lägger ner alla mina pengar på både Ulrik och Mumin (med undantag för fikor ibland och sånt där tråkigt). Jag lägger helst ner pengar på mina intressen! Just nu äger jag tretton Muminmuggar, fem skålar och en kanna plus en massa andra prylar från disktrasor och godis till böcker och te. Jag har elva utav Ulriks första album varav att tre är utav den nya verisionen, jag har även ett japanskt första album och en promoskiva från japan av det första albumet. Jag har två av det andra albumet och ett japanskt samt två stycken av det senaste. Sedan har jag en massa singlar från Japan och Sverige också. Jag vill nog inte ens tänka på hur många tusen jag har lagt ner på mina intressen men det känns otroligt värt det!
 
Jag har haft fler intressen inom åren och det började med Hannah Montana/High School Musical när jag var liten, Tove Styrke, sedan kom Ulrik in i bilden, Håkan Hellström, Mumin, Broder Daniel och så fotografi samt redigering! Jag är dock intresserad av fotografi, Håkan, Tove och BD fortfarande men det är inte mina specialintressen utan bara vanliga intressen. Skillnaden är alltså att jag inte fastar helt, lär mig lika fort och att det tar upp all min tid längre.
 
Mina specialintressen är det som oftast får mig att fortsätta orka kämpa på när allting annat känns meningslöst. Det är så coolt att ha dessa intressen egentligen när allt annat bara inte existerar. Det är fett coolt. Jag tror, eller jag vet att jag inte hade varit vid liv fortfarande om jag inte haft speciellt Ulrik under tiden då jag hade det som svårast i skolan och mådde som sämst och det är jag ändå sjukt tacksam för nu. 

Aspergers syndrom

Hej! Jag tänkte pröva att skriva om en grej idag som jag aldrig tidigare har vågat att ta upp på internet. Jag har inte vågat och tänkt att det vore bäst om bara jag och mina närmaste visste om. Jag har inte blivit jättebra bemött alla gånger jag har berättat om min diagnos. Den senaste tiden (i kanske ett halvår) har jag tänkt och kommit fram till att jag ska börja prata om det. Nu vet allt fler som jag knappt känner om min diagnos. Folk saknar kunskaper och har fördomar och det är därför jag tänker berätta om mina erfarenheter mer här på min blogg. 
 
Våren då jag skulle fylla tretton år påbörjades en utredning om Aspergers syndrom eller ADD på mig. Det hela började med en depresion som utlöstes av främst skolan när jag var tolv år. Då började jag gå på ett ställe för tvångstankar och dåligt måeende som heter prima. När jag gått där i ett år ungeför började de lägga märke till mitt beteende av hur jag t.ex svarade "jag vet inte" på frågor som var otydliga och på mitt sätt att beté mig samt mina specialintressen (kommer att gå in på det i ett annat inlägg senare) främst tror jag. Jag visste absolut ingenting om diagnosen och tyckte att det var konstigt att jde ens funderade på att jag skulle ha det. Jag hade endast sett filmen I rymden finns inga känslor (som förövrigt ger så fel bild utav vad Asperger innebär) och jag visste att jag inte var som honom. Jag hade bara hört talas om personer med denna diagnos som det syns utanpå väldigt tydligt. Det är nämligen oftast den bilden media ger ut av Aspeger. Tv-program är ju det vanligaste, bra att det uppmärksammas absolut men jag tycker att de ska ha en bredare kunskap om diagnosen isfall för folk får fel uppfattning och får ännu fler fördomar. En utredning var helt enkelt onödig enligt mig och jag förstod inte varför de gjorde den. Några veckor gick och jag satt hemma i soffan med min syster då min mamma kom hem och berättade för mig att utredningen var färdig och att jag har diagnosen aspergers syndrom. Det enda jag tänkte i flera månader var att det var fel på mig och jag ville dö konstant för jag ville inte vara annorlunda, jag ville vara som alla andra. Nu tycker jag att det är ballt att ha denna diagnos, jag har fett mycket roliga intressen som jag grottar in mig på och att jag ser världen på ett annat sätt och upplever saker annorlunda är ju fett coolt. 
 
Så vad innebär diagnosen? För att reda ut en sak först så är det ingen sjukdom. Absolut inte. Jag vet inte hur många gånger jag ser och hör folk som tror att det är en sjukdom. Det är inget fel överhuvudtaget. Det handlar om är att min hjärna fungerar på ett annat sätt än vad personer utan diagnos hjärnor gör. Det finns inte heller någon person (enstaka fall isåfall) som har alla drag utav aspergers samtidigt precis som det inte finns någon person (också enstaka fall isåfall) helt utan drag. Du som läser detta har alltså drag utav asperger, men har du inte så många drag att det påverkar din vardag får du ingen diagnos. Vissa upptäcks tidigare i åldern och vissa senare. Asperger är i alla fall en av diagnoserna inom autismspektrumtillstånd (som är ett samlingsnamn av olika typer av autism) numera.
 
En del typiska grejer för asperger är dessa punker som jag hittade bra samanfattningar av på internet. Jag känner igen mig i nästan alla punkter här men har inte svårigheter med kanske två eller tre punkter:
  • Dina särskilda intressen upptar en stor del av din tid.
  • Du är uthållig och bra på att fokusera när det handlar om saker som du gillar.
  • Du har lätt att lära dig mycket om sånt som du tycker är intressant.
  • Det är ofta svårt att förstå hur andra tänker och upplever saker.
  • Det kan vara jobbigt med relationer. Till exempel till kompisar, familj eller någon du är ihop med.
  • Du blir stressad när det är mycket folk omkring dig.
  • Du tolkar orden bokstavligt, även när det inte är meningen. Om någon säger ”Kan du öppna fönstret?”, kanske du svarar ”ja”, fast personen menade att du skulle öppna fönstret.
  • Du mår bra när du får tydlig information och möjlighet att förbereda dig för det som ska hända.
  • Du tycker att det är svårt att komma igång eller avsluta saker du behöver göra.
  • Du har svårt att förstå miner och kroppsspråk. Du märker kanske inte alltid när det är läge att säga något eller att sluta prata.
  • Det är jobbigt att organisera och planera saker.
  • Du kan ha alla rätt på matteprovet men tycker det är svårare med samma sorts räkning när du ska betala i en affär.
  • Du blir stressad när du måste välja mellan olika alternativ.
  • Kanske är du extra känslig för ljud eller lukter, eller matens smak och konsistens. Eller så tycker du att vissa kläder kliar och känns obehagliga.
  • Du tycker att beröring ibland känns konstig eller onödig, till exempel om någon lägger handen på din axel. 
Helt enkelt, saker som är självklara för dig kanske inte är självklara för en person med asperger. Du tycker att det är en självklarhet med ögonkontakt, att det är en självklarhet att tolka en persons ansiktsuttryck och förstå hur personen känner. 
 
nu har du kanske en lite bättre bild utav aspergers syndrom tänker jag. Jag tänkte fortsätta att skriva en del inlägg om diagnosen, mer specifikt och mina erfarenheter och sådär. Men här är hur det började för mig och en del punkter som kan vara bra! Lite om vad det innebär. En bra serie för lite mer info tycker jag är den som får finnas på svt faktiskt. Den är lite sterotypisk aspeger men ger ändå ut bra kunskap om vad det innebär tycker jag. Du får följa olika personer med asperger i deras vardag.
 
 
Hejdå! Och fråga gärna om någonting är oklart, puss